Idag har vi fått skriva en livsberättelse i skolan. I vanliga fall brukar man skriva en sådan om en ny brukare inom vården, och kommunen i Örnsköldsvik har urformat en ny "mall" för sådan, så vi fick prova på och skriva lite om oss själva. Det fick en att tänka till lite bakåt... och bland annat lite barndomsminnen kom fram, och jag kom ihåg ett speciellt minne, som jag nästan längtar tillbaka till, för dte var så himla roligt!

Vi var 9barn (tror jag räkna rätt) på gatan som umgick väldigt mycket med varandra då vi var små, skulle gissa på att det här var runt mellanstadiet nångång. Varje sommar hade vi ett Rundsvängs OS. Där våra föräldrar anordnade lite os tälingar i lekparken, det var längdhopp, 100 meter(tror dock inte vi sprang 100m), häck, osv... sedan fick vi priser! Var dock alltid Brorsan och Tomas som vann, så det va lite tråkigt.
Men sedan brukade vi baka också, vi bakade en sort var, sedan träffades vi på någons altan, eller satt i lekparken och fikade tillsammans, mycket ttrevligt. Fast det bästa minnet jag kommer ihåg är då jag, Anna, Miranda och Elsa hade gymnastik uppvisning. Miranda tränade mycket i rytmisk gymnastik, och vi stod ofta och öade på gräsmattan hos henne, hon lärde oss bland annat att använda rockring och käglor. Så vi övade in ett program tillsammans, som hon gjorde koreografi till, sedan valde vi musik, skickade ut en inbjudning till alla på gatan och sen va det dags. Vi hade en säkert timme lång uppvisning i lekparken för föräldrar, släkt vänner grannar. Sedan hade vi bakat bullar och kakor, kokat kaffe och gjort saft som vi sålde... Fan vad roligt det var!
Dagens barn skulle aldrig komma på att göra något sådant!