Besviken!
Hade tänkt mig en lite kortare frisyr, ganska kort hade jag nog tänkt mig. Vet dock inte vad det blev, det är kort i nacken, men långt fram, ser bara ut som en stor ful kalufs som jag inte kan göra nånting åt.
Jag var dit idag och klagade, men hon hade ingen tid för omklippning förrän nästa vecka, och jag som ska på bröllop på lördag, hur gör jag då? Då får det vara, tänker jag vara skitful i håret några veckor, sen går jag på stylisterna och provar. Suck...
Jag är så less, sur, arg vill bara gråta. Vad är det för fel då frisörerna inte lyssnar.
I tidningarna står det ofta, "våga klipp dig kort"
Vafaaan... frisörerna är ju för feg för att klippa oss korthåriga.
Jag vill att Benny ska komma hem nu, och säga att jag är jättesnygg ändå.
Kanske kommer en bild sen, för just nu har jag tvättat mitt hår igen, och ska prova styla om det å se om det blir nå bättre.
Det hade varit värre om de klippt för mycket, det går ju inte att klippa om över huvudet taget...
Jag avskyr att gå och klippa mig eftersom jag alltid blir besviken. Frisörer fattar ingenting, hur noga man än beskriver hur man vill ha det. (De enda gånger jag blivit nöjd har varit när jag varit i England samt när en klasskompis klippte mig.)
I mitt fall är problemet att folk inte vet hur de ska klippa när man har lockigt hår; de tror att det är likadant som att klippa rakt/vågigt men så är det inte! Klippte mig i Stockholm i våras och det blev inte som jag tänkt men jag bestämde mig för att tänka "det här är en ny fas för mig, en ny frisyr som jag aldrig kommer att ha igen, men ändå något nytt". Så det känns inte alls lika illa (även om jag fortfarande sparar ut håret för att kunna klippa det så som jag vill ha det).