det är nästan lite för mycket på jobbet...lite för mycket för mig.
Jag är ofta osäker om jag kommer klara av det här... varje dag på väg hem från jobbet tänker jag.
KLarar jag av det här, är det här mågot för mig.
Sån tur är ringde Jessica (min gamla chef) och peppade mig lite... fick mig på rätt spår igen.
Det är så lätt att virra bort sig, och blunda för allt som är dåligt.
Sen är det ju inte de lättaste då man inte känner någon heller i stan kanppt. Blir några kvällar då man nästan gråter sig till sömns, för att man känner sig så ensammen...
Har kännt mig ganska ensammen länge nu. Fastän jag har Benny... i fel stad. Det suger...

Nu ska jag köra hårt, och köra på min grej, inte som alla nadra vill att jag ska göra.
Det blir nog skitbra så småningom!